Veterinärbesök ....

Gårdagen tillbringade Argus större delen av dagen hos veterinären......inget allvarligt, bara ta bort tandsten...mycket tandsten!!!

Vi stack bort till veterinärena vid 8-tiden och Argus tyckte det var jättespännande med alla dofter och allt......tills den urgulliga och snälla veterinären Anna kom.......han är inte lika förtjust, sen får de vara hur trevliga och "snälla" som helst...men de e alltid nått lurt med dem!!

Snällt gick han med på att hon fick lyssna på hjärta och lungor, men när de sedan skulle undersöka munnen var det stopp....matte fick visa...då är man trygg!!

Sen kom de med de där hemska långa sticksiga grejorna...sprutor tror jag de heter och försäkerhetsskull ville de ha munkorg på mig!! Blääää !!!

När sedan de onda sprutorna var avklarade trodde ju jag att jag skulle få åka hem och vi var klara....men nej då ville den tröga ,onda,äckliga veterinären att jag skulle följa med henne till ett annat rum...UTAN matte...no way!!! Matte följde med mig och jag blev placerad i en stor bur....här luktar hemskt....ska jag stanna här nuu!!?? Matte varför gör du så mot mig...har jag varit dum? Låt mig få följa med hem, vill inte vara hos de här hemska människorna...SNÄllllllaaaaa...zzzzzzzzz

Han blev ganska trött till slut och Falkor och jag styrde kosan hemåt.......Falkor vart jätteskeptisk och är han som ett kardborreband i vanliga fall ,var han nu som ett dussin........ska inte pappi bo här längre tycktes hans ögon fråga??

Efter några timmar rinde de från veterinären och meddelade att allt hade gått jättebra och du kan hämta honom om en timme....

Den timmen kändes som en evighet!

När jag kom dit så harklade sig veterinären lite och ursäktade sig skamset.....jag tror det är bäst om du hämtar honom i buren, för vi vågar faktiskt inte sticka in nävarna där!! ;)

Ha,ha,ha en styck liten kines sätter skräck i 3 väldigt djurvana veterinärer/djursjukvårdare...sagt och gjort så gick jag in i rummet där buren stod....och jag trodde faktiskt en stund att han skulle välta buren...han tjöt av lycka och svansen viftade så man trodde den skulle gå av! Jag öppnade buren och lille Argus flög ut i knät på mig...egentligen alldeles för drogad för att orka med sådana tilltag, men lyckan gick inte att ta miste på.

Han var så vinglig så benen knappt bar.....väl hemma bäddade jag ner honom i soffan under en tjock dubbelvikt filt...då han var alldeles iskall, där satt vi länge...(jag kunde inte röra mig därifrån för då gjorde han det oxå)....framåt kvällen vart han något piggare och fick lite,lite mat...endast färskfoder och lite makaroner, då han förmodligen har väldigt ont i munnen efter att ha dragit väck all tandsten. Han vek inte en cm från min sida på hela kvällen och natten.....och nu i skrivande stund ligger han jämte stolen!!

Trodde han verkligen att jag skulle dumpa honom??? Det verkar inte bättre, men han har inget att oroa sig över....här kommer han stanna länge,länge....mattes lilla ögonsten!!